Sätt er i lugnt läge och få ner dansen ni brukar fastna i på papper – mönstret är problemet, inte någon av er.
När samma gräl återkommer i olika förklädnader och ni båda känner igen dansen – men bara pratar om den mitt i den, när ingen kan tänka. För partner, nära vänner eller vuxna familjemedlemmar som i grunden vill varandra väl och vill förstå vad som händer mellan dem. Kartan gör mönstret till något ni kan peka på, i stället för att peka på varandra.
Greppet kallas externalisering och är kärnan i emotionellt fokuserad parterapi: mönstret, inte någon av parterna, görs till problemet – Sue Johnson kallar det rentav parets gemensamma fiende. När mönstret får ett namn och en form utanför er båda slutar samtalet handla om vems fel det är. I stället kan ni tillsammans titta på mönstret som en tredje sak i rummet. Forskningen om krav och undandragande pekar åt samma håll. Vem som hamnar i vilken position hänger i hög grad ihop med vem som vill förändra något i den aktuella situationen, snarare än med fasta personlighetsdrag. Det är också vad kartan brukar visa. Och en cirkel har ingen början – var den "startar" beror på var man klipper filmen. Kartan gör det synligt utan att någon behöver vinna den diskussionen.
Att externalisera parets negativa cykel är ett kärnmoment i emotionellt fokuserad parterapi (EFT), där terapeuten kartlägger dansen tillsammans med paret innan något annat arbete börjar. EFT som helhet har gott forskningsstöd för par (Johnson, Hunsley, Greenberg och Schindler 1999), och krav–undandragande-mönstret som kartan ofta visar är operationaliserat i observationsforskning (Christensen och Heavey 1990). Stödet gäller dock metoden i terapirummet, med utbildad terapeut och hela behandlingspaketet runt omkring. En förenklad kartläggning hemma är en rimlig variant av ett beprövat moment, men inte en prövad metod i sig. Den skillnaden är viktig att hålla tydlig.
Kartan kan bli ett vapen. Om övningen slutar med att bara den ena har en del i mönstret, eller om "vårt mönster" mest används för att beskriva vad den andra måste sluta med, har den bytt funktion – då är det ett förhör med papper, inte en gemensam karta. Ett gemensamt mönster har per definition två delar, en från var och en – inte nödvändigtvis lika stora. Använd inte kartan mitt i en sekvens. "DET DÄR är ditt drag!" mitt i ett gräl är inte kartläggning utan ett nytt drag i mönstret. Använd bara mönstrets namn som paussignal när mönstret är i gång – "nu är vi där igen" – inte för att få rätt eller lägga skuld på den andre. Och övningen gäller ömsesidiga mönster mellan jämbördiga. Är du rädd för den andras reaktion, är det alltid du som anpassar dig, eller används övningen för att få dig att ta ansvar för den andras beteende – då är det inte ett gemensamt mönster ni sitter i, och fler övningar är inte rätt väg. Då beskriver avsnittet om manipulation och kontroll läget bättre, och där finns också vägarna till stöd.
Aktivt lyssnande – med ärlig närvaro
Lyssna för att förstå, inte för att svara: spegla, fråga öppet, låt den andre äga sin berättelse. Fungerar – i lugna samtal.
TillsammansAtt benämna känslan
Sätt ett precist ord på det du känner, gärna högt – benämningen i sig sänker laddningen.
ÖversiktAlla verktyg
Hela samlingen av övningar och redskap.