När skadar ett försvar någon annan?

En person möter kvällens oro genom att gå en runda och sova på saken. En annan svarar med att anklaga sin partner för att "alltid förstöra stämningen". Båda beteendena kan vara sätt att hantera obehag, men motivet går inte att avgöra i exemplet. Skillnaden som går att se är var konsekvensen hamnar: den första handlingen belastar främst personen själv, den andra riktas mot någon annan.

Vaillants fråga: vem bär kostnaden?

Psykiatern George Vaillant följde försvarsmekanismer genom decennielånga förloppsstudier och föreslog en ordning efter mognad. I modellen skiljs bland annat kostnader som främst märks inom personen från sådana som tydligt landar i samspelet. Humor, sublimering och att medvetet lägga en känsla åt sidan kan i många sammanhang vara mindre belastande för omgivningen än anklagelser, hot eller återkommande ansvarsförskjutning. Det är en teoretisk modell, inte ett sätt att läsa av en dold mekanism i varje handling.

Vissa beteenden märks tydligare av omgivningen än av den som använder dem. Därför kan frågan "vem bär kostnaden?" vara mer användbar än att först avgöra om något är ett försvar. Se till vad som faktiskt görs, hur ofta det sker och vilka följder det får, utan att etiketten ensam får avgöra motiv eller ansvar.

När samspelet sprider kostnaden

Vaillant beskrev vissa omogna försvar som "smittsamma". Här används bilden försiktigt: återkommande beteenden kan påverka den andres trygghet, handlingsutrymme och självbild, men begreppet visar inte säkert vilken inre process som orsakade dem.

• Projektion är en psykodynamisk tolkningsmodell. I ett samspel kan återkommande tillskrivningar av ilska eller illvilja bidra till självtvivel hos den som möter dem, men etiketten fastställer inte motivet.
• Projektiv identifikation är en psykodynamisk tolkningsmodell för samspel där någon tillskrivs en känsla och samspelet kan bidra till att just den känslan väcks. Modellen kan hjälpa till att formulera en hypotes, men den fastställer inte vad som sker i en enskild relation.
• Skuldförskjutning beskriver ett observerbart samtalsmönster där en invändning återkommande besvaras med en motanklagelse och den ursprungliga frågan försvinner.
• Utagerande beskriver när stark affekt uttrycks i handling, till exempel genom en smälld dörr eller ett hotfullt beteende. Handlingen och dess konsekvenser kan bedömas utan att vi vet vilken känsla som saknade ord.
• Klyvning är en modell för tvära skiften mellan starkt positiva och negativa bilder. I relationer kan sådana skiften bli svåra att orientera sig i, men etiketten ska inte användas för att bestämma den andres inre.
• Passiv aggression beskriver indirekt motstånd genom exempelvis förhalning, återkommande "glömska" eller sarkasm. Det kan väcka ilska hos den andre, men vi kan inte därifrån avgöra vem som bär vilken känsla åt vem.

Var går gränsen?

Alla använder omogna försvar ibland. Under hög stress glider de flesta nedåt i Vaillants nivåer, och en enskild projektion eller en kväll av surmulen tystnad gör ingen relation skadlig. Gränsen handlar om funktion och mönster, inte om enstaka händelser.

Ett mönster korsar gränsen när det återkommande begränsar vad den andre kan göra, säga eller känna utan negativa konsekvenser. Titta efter kontroll, systematiskt undergrävande av den andres minnen och iakttagelser och ett ansvar som konsekvent flyttas åt ett håll. När sådana handlingar blir relationens grundton behöver effekten och maktfördelningen bedömas, oavsett om beteendet också fyller en skyddande funktion för den som använder det.

Sedan den 1 juli 2026 finns brottet psykiskt våld i svensk lag (prop. 2025/26:138, bet. 2025/26:JuU39). Rekvisiten omfattar upprepade gärningar i form av beskyllningar, nedsättande uttalanden eller förödmjukande beteenden, liksom otillbörliga hot, tvång eller övervakning, när gärningarna sammantagna är ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. En juridisk bedömning måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Förklaring är inte ursäkt

Skadliga mönster kan ibland fylla en skyddande funktion för den som använder dem, men motivet går inte att avgöra på avstånd. En möjlig förklaring förändrar varken handlingens ansvar eller skadan hos den som utsätts. Ingen behöver först förstå varför någon gör något för att konstatera vad det gör med en.

Om du känner igen dig på användarsidan är det värt att stanna upp vid. Att se sitt eget mönster är obekvämt, men skapar också en möjlighet till förändring – guiden Känn igen det hos dig själv beskriver hur den blicken kan riktas. Om du känner igen dig på mottagarsidan: lägg märke till mönster snarare än enskilda händelser, och ta din egen reaktion på allvar. Rädsla, växande självtvivel och en vardag som krymper är tydliga markörer, oavsett vilka ord som sätts på det som pågår. Du behöver ingen diagnos på den andre för att sätta en gräns eller söka stöd.

Källor

• Vaillant, G. E. (1994). Ego mechanisms of defense and personality psychopathology. Journal of Abnormal Psychology, 103(1), 44–50.
• Prop. 2025/26:138. Psykiskt våld. Sveriges riksdag, 2026.
• Bet. 2025/26:JuU39. Psykiskt våld. Riksdagens justitieutskott, 2026.